Мирон

Här kan man inte gömma sig bakom en mikrofon: salen förstärker sig själv. För första gången i mitt liv hörde jag min egen röst från den motsatta väggen.

Jag kom ut i en grå t-shirt eftersom jag skulle ha tänkt på kläder i något annat. Det ska finnas så få saker som möjligt som stör scenen.

Jag börjar sjunga tyst, nästan som en viskning. Rösten är som en muskel: att anstränga den för mycket inför ett framträdande innebär att de två första låtarna förstörs.

De längsta tjugo minuterna i mitt liv. Jag tillbringar dem alltid med ryggen mot spegeln – annars börjar jag fixa saker som ingen kommer att se.

Härifrån kan man se en rättvis andel: en person på scenen och hundra som kom för att lyssna. Det är därför det är läskigt.

En spegel med ljus behövs inte för skönhet. Jag ska berätta vad jag gör under de där tjugo minuterna innan jag går ut.

De lyssnar på femtio föreställningar om dagen. Vet du vad som väcker dem? Det är inte volymen. Det är den tysta första meningen.

En galge med kostymer, en spegel och en kopp kallt kaffe. Ingen romantik, och det är det jag gillar mest.

Den mest skrämmande tystnaden i en sångares liv är inte publikens, utan de där tre sekunderna medan de tittar på varandra.

Det största misstaget nybörjare gör är att hålla den långt borta ”för att få den att se fin ut”. Detta gör rösten tunn, inte hög.

Tre räcker till hälften av de låtar du kan utantill. Resten är dekorationer.

Den första inspelningen, gjord i köket med en lånad mikrofon. Omöjlig att lyssna på, omöjlig att slänga.

Halva arbetet är att ta av sig hörlurarna och lyssna utan dem. Högtalarna ljuger mindre.

Hundra sekunder, en tagning, ingen redigering. Så låter det i rummet.

Det bästa försöket är nästan alltid det andra. Det första är en uppvärmning, det tredje är en riktig ansträngning.

Det andra alternativet är långsammare. Jag lämnar båda – låt oss se hur samma sak förändras.

Jag kollar låtar när jag är på språng. Om det inte passar ihop betyder det att rytmen inte är rätt.

Jag spelar in mellan kylskåpet och fönstret. Akustiken är bättre här än i rummet – de stoppade möblerna slukar ljudet.