Giulia

Mellan klockan åtta och nio ändrar gränden karaktär: först är den en passage, sedan blir den en hundra meter lång matsal.

De bästa trattoriorna har ingen vacker skyltfönster. De har fyra bord på gatan och en meny som ändras med marknaden.

Skrivet medan jag gick, inspelat samma kväll. Jag har inte lagat det och jag kommer inte att laga det.

Två versioner av samma sak. Den här är långsammare och jag gillar den bättre, men jag kan inte säga varför.

Det man ser i mitten var inte synligt för åskådarna: det här är de underjordiska korridorerna, täckta av trägolv och sand.

Bågen upprepas på tre nivåer, och varje nivå har pelare i olika ordning. Det är inte dekoration: det är hur den bar vikten.

Praktiskt tips: Gå in genom norra ingången och sväng vänster. Alla går till höger, och i tjugo minuter har du trappan praktiskt taget för dig själv.

Om du vill ha ett foto utan femtio personer bakom, ställ dig i mitten av oktagonen och vinkla bilden uppåt. Det fungerar alltid.

Klockan åtta är torget fortfarande nästan tomt. En timme senare passerar ingen här: Duomo är vacker, men det bästa ljuset kommer från dem som går upp tidigt.

Påbörjades 1386 och avslutades, så att säga, under 1900-talet. De som lade den första stenen såg inget av detta.

Bakom denna absid finns matsalen med den sista måltiden. Alla går in, få vandrar omkring – och gården är den tystaste delen.

Utifrån ser det litet och sobert ut. Detta var avsiktligt: arkitekten placerade all lyx inuti, där den kan ses av de som betalade för biljetten.

På 1800-talet var detta ren teknologi: aldrig tidigare hade man vågat sig på ett så stort glastak. Idag går vi under det utan att titta upp.

Det finns etthundratrettiofem. Det tog nästan sexhundra år att färdigställa dem, och varje generation har lagt till sina egna.

Vattnet användes för att bära marmor till Duomo. Idag ger det bara reflektionen från gatlyktorna, men det är så staden föddes.

Det enklaste sättet att börja dagen i Milano: gå in genom slottet och ut genom parken. Det är gratis och tar en timme.

Människor har gått under detta valv i 130 år. Det byggdes som en täckt väg, inte ett monument: man behövde kunna korsa staden utan att bli blöt.

Marmorn kommer från ett stenbrott vid Lago Maggiore, och staden har fortfarande rättigheterna till den idag. Sex århundraden av underhåll, aldrig färdigställt.

En liten väska, vatten och gårdagens skor. Nya skor när man reser är det största misstaget jag vet.

De bästa platserna ligger tjugo minuters promenad från de populära sevärdheterna. Inga bussar går dit, och det är därför de fungerar.

På marknaden kan man förstå en stad på en halvtimme: vad folk egentligen äter, hur mycket det kostar och hur de pratar.

Det ärliga svaret är: det beror på var du sover och hur mycket du går. Resten är bara en fråga om detaljer.