Полина

Den enda ärliga vinkeln för en hund är från brösthöjd. Uppifrån fångar du husdjurets personlighet; underifrån fångar du dess karaktär.

Dina planer ställdes in av hunden: hon lade sig ner först, vilket betyder att hon är upptagen nästa timme. Tosya tar med mig ut, inte tvärtom: samma varv runt parken, men in i solnedgången, inte in i telefonen. Tillit är när hon inte vrider sig ur dina armar, utan förblir lugn. Hon behöver mindre än hon tror: en trädgård, gräs och en halvtimme vid sin sida.

Jag ställde skålen på golvet, och sedan gjorde hon något som ingen lärt henne. Jag skrattar fortfarande.

Hon reagerar inte på musiken, utan på att jag börjar röra på mig. Strängt taget är det inte hon som dansar.

Att skjuta en hund statiskt är meningslöst: de poserar inte, de existerar. Skottet kommer alltid ut på första steget.

Hon är inte alls rädd för människor. Hon är rädd för dammsugaren, hårtorken och en särskild påse.

Hon dansar inte till musiken, utan till det faktum att jag stod upp. Ärligt talat är hon inte koreografen här.